Nu har jag inte varit med nån kille på några år.3,4 år sen sist är det.Varken med känslor eller fysiskt.Jag har varit totalt singel under den här tiden.Kommer nån kille mej för nära känslomässigt och fysiskt så flyr jag.
Dom här senaste åren i mitt liv har det varit en del jobbiga saker.Och det finns vissa saker som jag önskar vore bättre,tex min sjukdom Cervikal Dystoni som jag avskyr.
Men det finns en sak som har varit bra och som jag är väldigt nöjd med.Det är att jag inte har träffat nån kille.Varit med nån.Inte dejtat,inte gått in i nån relation och inte haft sex.
Jag har märkt hur bra jag mår när jag inte haft känslor för nån kille.Haft nått med killar på det sättet att göra.
Jag har kunnat känna mej fri! Kunnat tyckt om mej själv mer.Kunnat leva mitt liv som jag vill själv.Och det viktigaste att få vara den människa jag är.
Förrutom min sjukdom som gör att jag inte känner mej helt fri,som förr.Är mer begränsad nu.
Så har jag ändå kunnat känna en frihet inom mej.Inte fångad i nått.Just fri från killar,känslor och allt skit som det har varit.
I samtal med terapeuten för några år sen så tog jag ett beslut att vara själv.
Från början var det beslutet nödvändigt för mej och behövdes.
Medans tiden gått så har det skapat en känsla som växt sej stark.Som har blivit till en vilja,att jag vill och framförallt nu vet.Att jag verkligen vill leva så här.Utan nån kille.
Det finns inte heller nån längtan där långt inom mej att bli kär,ha pojkvän eller att träffa nån.
Jag vet vad jag vill i dag.Och att jag kan vara envis och stark i det.
Jag känner en sån otrolig tacksamhet att jag har kommit till det här! Och känner en sån befrielse.
För i hela mitt vuxna liv har killar varit det värsta för mej och förstört så mycket för mej själv.Det har varit så destuktivt.Jag har inte förstått hur det förstört mej.Men jag förstår i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar